Sida 7
I. Utseglingen
saknad dröja vid minnet af den bland de förra hvars sista resa detta blef: som alltid, och i synnerhet då, mest bidrog till sina reskamraters glädje och nöje. Man behöfver icke hafva varit ibland dess bästa vänner eller ofta på längre tid dess Skeppskamrat, för att med saknad och sorg tänka på dess allt för tidiga bortgång. Hvar och en, som än så litet kände, denne lofvande yngling, skall göra det och uppriktigt beklaga dess sörjande Föräldrar, Syskon och Vänner, från hvilka han bortrycktes, under utöfningen af det yrke, för hvilket han hade blifvit en prydnad. Åtminstone föreföll mig alltid August Palander såsom i många hänseenden, ett ideal af en ung och således ännu oerfaren Sjö-Officer, hvilken, om han fått lefva, säkerligen rättfärdigat det utmärkta förtroende och vänskap, han redan tillvunnit sig af Förmän och kamrater. — Men må man förlåta mig denna och dylika digressioner, som kanhända icke kunna hafva någon egentelig gemenskap med en Bok under tittel: ”Resa i Colombia.” Dem, som finna dessa för mycket underliga, får jag då alltid referera till motton näst efter tittelbladet, hvilken man kan, om man så vill, anse såsom surogat på företal, satt der till undvikande af ett
Källa: Project Runeberg ·