Sida 6
I. Utseglingen
och longitud var allt det öfriga lika den ena dagen med den andra, eller, som styrmännerne så lakoniskt uttrycka sig, ”Ens.” Endast tid och rum förändrades, men de gjorde det på ett så lika och jemt sätt, att man verkeligen hade svårt att skilja och påminna sig förflutna dagarna. Den yttre omgifvande naturen tillböd ingen ståndpunkt för minnet. Solen gick upp på samma klara molnfria himmel som den gick ner, och ögat sökte förgäfves något föremål hvarpå det kunde hvila på den vidsträckta toma horizonten; ty den var i ordens egenteliga bemärkelse ”Cœlum undique et undique pontus.”
Vi kunde således endast mäta tiden genom de sysselsättningar och diversioner det sociela lifvet inom relingarna tillböd. Dessa voro också hvarken få eller mindre omvexlande. Detta tyckes låta besynnerligt, och jag medger äfven icke ofta fallet på vanliga Copvardie-Fartyg; men det var icke desto mindre så hos oss, der fyra unga nästan jemnåriga kamrater, jemte trenne hyggliga muntra passagerare, bidrogo alla i sin mon att göra denna annars i längden enformiga passage så munter som möjligt.
Må det vid detta tillfälle tillåtas mig med
Källa: Project Runeberg ·