Sida 5
I. Utseglingen
naturen på sjön. Den skulle kunna kallas en navigationens chaussée, ett matrosernas Capua, och ett non plus ultra af Sjömannens önskningar.
Ända från den 4 Mars, då vi passerade Madera, till den 22, då vi på aftonen dreyade bi för angörningen af Vestindien, eller nära under trenne veckor, stod vinden beständigt från samma håll, med nästan samma fart; så att vi aldrig gjorde under sex eller öfver åtta engelska mil i timmen. Under hela denna tid rördes knappast en ända om bord; alla möjliga segel vore till, och rårna stodo som fastspikade tvärs öfver fartyget, eller hvad man kallar fyrkant brassade. Ej mera än en enda man behöfdes på däck vid roret: och ändå liknade denne mera en postkarl än en vanlig rorgängare, ty han stod nästan stilla utan att behöfva röra sig. Om någonsin uraktlåtandet af den annars vanliga försigtigheten att minska segel för natten, kan blifva förlåtlig om bord, så var den det här, ty vind, väderlek, fart och kurs voro alltid desamma. Också liknade Loggboken, som annars är af en om icke så lekande åtminstone varierande styl, mera en almanach än något annat; ty med undantag af dag, datum
Källa: Project Runeberg ·