Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

gar till en alldeles okänd Indian eller Neger, i synnerhet i detta, för sin goda polis mindre märkvärdiga, land. Men det händer ändå ej så ofta, att man blir bedragen af Patro- nen, på hvilken man vanligen fått adress genom någon bekant härstädes; och huru det än går härmed, så måste man utsätta sig derföre, då här icke fins något annat sätt att få folk. Patronen förhyrer då på samma sätt sina medhjelpare, d. v. s. gifver hela hyran på förhand; och då dessa Herrar i allmän- het hysa mindre grannlaga ideer om det bin- dande af denna inmönstring, så är man gan- ska lycklig, om man icke blir bedragen på dem; ty om någon af dem ej infinner sig på den för afresan bestämda dagen, får man in- gen annan tröst af Patronen, än dess Iaconiska intyg: "Se fue!" — Han har gått sin väg. Sällan lönar det också mödan att följa honom, ty om han, efter mycket besvär och tidspillan, också ertappas, är det aldrig fallet med pen- ningarne. Är man nog lycklig att undslippa denna ledsamhet, så kan man ändå aldrig undgå en annan, att få vänta på hela Herr- skapet en eller kanske några dagar; ty de lemna aldrig krogarna förr, än alla deras pen- ningar äro gångna, och embarquera icke förf