Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

199 afven Patronen instämde, så blefvo de slut- ligen vanda dt?rvicL Det torde kanske vid detta tillfälle ej va- ra så opussande att för Läsaren presentera dessa Herrar, hvilka ehuru de just icke voro någon connoissance att göra, ändå för nära en månad utgjorde min slutna societé. Patronen var en gammal mager Indian, vid namn San Jago Domingo RuezJ med en gulröd hud, och svarta raka borstlika hår. Han hade bevistat en campagn under Bolivar, som ock- så var ett outtömligt ämne för deras aflon- conversationer; och uppträdde då alltid Pa- tronen som en Talare för det öfriga lyssnan- de sällskapet. Gubben pratade också bättre, än han kommenderade sina Bogas, hvilka han aldrig förmådde ingifva nödig respekt. Dessa utgjordes af tvenne unga karlar, af hvilka den bäste var en Neger, som, något undersattsig och stark, handterade sin Palo med samma färdighet, som han derunder utvräkte grofhe- ter och svordomar ur sin ända till öronen gående breda trut. Han var för öfrigt en li- ka obändig som rask slyngel, och benämdes Narcisso Toribbio Santa-Maria. Den andre var en batard af Neger och Indian, eller som de här kallas ZamboJ hvilken, med en svart-