Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

233 också blef uppfylld; ty emellan klockan elt och tu pä natten, då jag låg och sof om hord, anlände Bogan, och på samma gång skyndade Canoten uppåt floden med en sådan fait och en så ovanlig tystnad, att det var öfverflödigt fråga på livad sätt arrestänten kommit lös Också arbetade de med lika ansträngning hela morgonen, i den onödiga farhågan, att de kun- de bli eftersatte af Alcalden, hvaraf jag ändå på intet vis disputerade möjligheten, utan snarare tvärtom. Vid soluppgången i dag, den 3 Februari, fingo vi se Cevro da Scm Liicusj som är det högsta af Zimiti-hergen; och klockan nio lade vi i land på en. sandbank, för att äta fru- kost; b varefter vi fortsatte långs stranden af den långa ön Morales, på hvilken en och annan, långt från b varannan liggande, liten Roza voro de enda tecken, att här lefde andra varelser än Apor, Papgojor, Flodfoglar och Krokodiler. Iugen ting kan väl vara enfor- migare, än en resa pa Magdalena-floden, der *'a Upplysningsvis får emellertid nämnas, att, då fångeisen icke bestå af annat ån vanliga hus med Bamburörs-vaggar, så låsas fångarne alltid fast vid en stor fotblack, h vilkens hål vid detta tillfälle icke låra varit gjorda till Negerns fötter, ty lian drog af den genanta stöfveln utan svårighet.