Sida 235
IX. Resa på öfra Magdalena
a35 brännande solen: endast den lilla farkosten är i rörelse, och dess Bogas' monotona rop äro de enda ljud, som ohelga den universella tystnaden. Detta varar till något före solned- gången, då de ej mera lodräta strålarne bör- ja mer och mer förminska sina tillfalls-vink- lar och sin kraft, samt tillåta slutligen na- turen åter uppvakna från den långa middags- sömnen; och nu återkommer till en del mor- gonens liflighet, till dess solen sänkt sig un- der horizonten, då allt småningom afstannar och nedsjunker i nattens tystnad, livilken en- dast afbrytes af musquiternas jemna surrnin- gar, krokodilernas hastiga plaskningar och tigrarnes hemska tjutande. Klockan sju togo vi vårt nattqvarter på en sandbank, hvarest natten tillbringades på vanligt sätt. Tigrarne började nu låta höra sisr mera ofta, än förr, från flodens stränder, O hvarest de gifva tillkänna sin närvaro genom ett doft, ofta upprepadt, groft skällande, ej olikt en hunds tjutande. Man påstår, att då de vilja simma öfver floden, nyttja de detta ljud, för att skrämma Krokodilerna, hvilka då lemna stället, och gifva Tigern en fri pas- sage, ehuru de egenteligen äro hans mästare j vattnet. Tigrarne härstädes äro icke så stora
Källa: Project Runeberg ·