Sida 253
IX. Resa på öfra Magdalena
253 den liggande sandbank, och jag, jemte Patro- nen, voro hvardera på sin jagt, mötte jag oförmodadt, vid mynningen af skogen, en va- relse, livilket var så mycket mera surpre- nant, som jag till en början ej visste till livad slägte den egenteligen liörde, eller om den borde kallas antingen menniska eller djur. Ett litet alldeles rund t svart hufvud med ett kort hvitt krusigt hår, svartgula ögon, en bred mun med några stora gula betar, grinade först emot mig genom buskarne. Det fram-< fördes på en smal svart hals, under livilken sedan framkom den likfärgade torra och ma- gra kroppen, som uppbars af tvenne krokiga smala ben, hvilka åter livilade på tvenne tjocka, korta och oformliga pjecer, som skul- le föreställa fötter, men liknade mera tvenne nakna svarta lejon-tassar. Tvenne långa ma- gra armar nedhängde från de breda skuldror- na, hvaraf den ene höll ett långt bamburör, och den andre en kort afbruten machet. Hela figuren var alldeles naken, med undantag af en gammal sönderrifven näsduk, som ned- hängde omkring höfterna. Innan jag hunnit sansa mig från det öfverraskande af denne oförmodade syn, stod detta besynnerliga djur framför mig, och lielsade mig med ett "Bue-
Källa: Project Runeberg ·