Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

254 nos chas mi Amo!" * Jag kunde ändå icke svara något på denna höfligbetsbetygelse, utan stod blott med uppspänd bössa och gapade på honom, hvarefter han fortsatte sin väg till stället der Bogas kokade sin mat. Yid min ditkomst fick jag höra, att denne besynnerlige varelse var en gammal Negerslaf, hvilkeu i många år vaktat en plantage i granskapet, och hvars kropp, genom det beständiga vistan- det ute , och utsättandet för de brännande sol- stralarne, hade blifvit alldeles uppstekt ocli förtorrkad, och som dessutom besvärades af det bland dem ofta förekommande 1j?Let af de så vänskapliga klumpfötterna, hvilka här ej så orätt kallas Patas de Leon —- Lejon- tassar. Vid närmare betraktande af denne rysligt fule Neger-gubbe, kunde man ej låta bli, att tänka pa huru olika och omvexlande naturen är i aljt, äfven i det slags djur, som inbegiipes under namnet menniska ; h v i l k e t ändå faller starkare i ögat, om man föreställde sig, att emot denne gamle svarte nakne Ne- ger, figurerade t. ex. en ung blond flicka frätt Norra Europa. Begge kallas de ändå menni- God dag min Herre. — Amo nyttjas ofta af sämre folket, och alltid af Slafvarne, dä' de till- tala någon båttre person. • "ri .