Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Förra delen)

6i dan, taga den från sin egen mun, och gif- va den åt den fremmande. Jag hörde sägas, men vill emellertid icke garantera sanningen deraf, att för någon tid tillbaka man här såg Damerna inkomma på balerna med en hår- prydnad af cigarrer, hvilka i form af ett diadem smakfullt omgåfvo liufvudet, och efter behof kunde borttagas och upprökas. Jag anser detta så mycket mindre osannolikt, som de ännu bruka att, liksom en skrifvare gör med sin penna, stoppa cigarren bakom örat, då de icke nyttja honom. Också kan jag icke finna att ofvannämde coiffure är så opassande här, der den uppfyller tvenne ändamål, pryd- nad och nytta; och då det i alla fall är svårt att säga hvilket är osnyggast, antingen ett rent torrt hoprulladt tobaksblad, eller, livad vi brukat, en fet nedsmutsande pomada, och en mängd torrt omkringflygande puder. Liksom i Cartagena, är man här mycket road af dans. Äfven får man ofta höra frun- timren spela på en slags liten harpa. De veta icke hvad notor äro, men liafva ett fint gehör, och spela med en förundransvärd pre- cision och takt-hållning. Då de alltid låta naglarna utväxa i en liten spets midtpå, så knäppa de till med mycken styrka, samt I i fl I I f|!i '!i 1 I I f i fp i l l l 1 i.:ii 4 i 'ii ' , • • U \ w - m