Resa i Colombia, åren 1825 och 1826. (Sednare delen)

*4 och nästan aldrig nedåt: i förra fallet lopp den alltid på toppen af någon bergsrygg, som då förenade tvenne högre berg; och från hvilken man hade en inskränkt utsigt öfver de på båda sidor, emellan de korsande hergs- liedjorne, sammanträngda dälderna, hvilkas öfverallt skogbevuxna sluttningar hindrade ögat att mäta deras annars svindlande afgrunder. Ofta måste man arbeta sig upp för branter, der uppstigningen på den slippriga leran en- dast var möjlig genom de hål, Peon-fötternas beständiga trampande här förorsakat; på ett annat ställe åter hade regnvattnet, som ofta bildar små strömmar, alldeles bortsköljt leran och lemnat qvar en brant stege af större och mindre klapper-stenar, emellan hvilka upp- klättrandet endast var verkställbart med hän- dernas tillhjelp och genom de beständiga zig- Eager, som man utletat i stensamlingen, hvars hela yta ofta lutar öfver fyrtiofem grader emot horizonten. Det är också märkvärdigt att se, huru Peonerne vid dylika svårare stäl- len med en obegriplig styrka, försiktigt och afmätt, uppstiga från den ene stenen till den andre, balancerande med sin stora ocli tunga börda, utan att ett ögonblick förlora jemn- vigten. Vid sådane tillfallen brujfca dé som