Sida 114
Från riksdagen. Kvinnans äktenskapsålder
99
— enligt lagkomiténs uppfattning af äktenskapet skall hustrun vara dels mannens hushållerska, dels hans docka, som af honom kräfver ledning. Detta må nu stå för komiténs räkning; för vår del sätta vi äktenskapets uppgift något högre.
För egen del medgifver utskottet, att ”man visserligen icke i allmänhet kan antaga, att kvinna vid 15 års ålder uppnått den mognad i kroppsligt och andligt afseende, som äktenskapet förutsätter, ehuru utan tvifvel fall förekomma, då så är förhållandet, åtminstone i fråga om den kroppsliga utvecklingen.” Med sin dubbla reservation kunde detta uttalande ej gärna vara försigtigare. Men — förmenar utskottet — ”vid 17 till 20 års ålder torde de allra flesta kvinnor uppnå den utveckling, att sådana (från bristande utveckling hämtade) skäl icke kunna med fog åberopas mot deras inträde i äktenskap.” Så sagdt, så slut, — icke ens ett försök till bevis. Och så klokt var kanske det. Bevisen hade må hända varit svåra nog att finna. Väl har utskottet lemnat sifferuppgifter om det antal kvinnor, som under åren 1878—387 gift sig i hvarje åldersklass mellan 15-21 år; men i hvad mån dessa siffror skola gifva mera stöd åt utskottets uppfattning än åt motionärens, det är och förblifver en outransaklig hemlighet, hvars slöja utskottet ej ens gjort ett försök att lyfta.
Hufvudskälet mot reformen skulle väl ligga i utskottets förhoppning, att antalet äktenskap vid lägre ålder ”icke är större än som kan motsvaras af antalet fall, i hvilka kvinnan vid ifrågavarande ålder uppnått erforderlig utveckling för äktenskaps ingående.” Utskottet tror alltså på någon slags 'harmonia pretabilita, som låter äktenskap i tidig ålder endast ingås af kvinnor, som mognat 1 tidig ålder. Se der om någonsin en rosenröd optimism, som i all sin idealistiska, att nu ej säga ideologiska älskvärdhet tager sig skäligen oväntadt ut hos vårt realpolitiska lagutskott. Den som något känner hur det går till på landet, der tidiga äktenskap äro vanligast, vet nog också, att de ej slutas af de tidigast mogna, utan af dem, der välvisa pappor och mammor med lock och pock förmå dertill, — och det är kanske något mindre idealistiskt.
Bifall till ansökningar om äktenskap af omyndige har motionären tänkt sig böra gifvas endast i trängande fall, hvilket naturligtvis skulle göra pröfningen af dem vida lättare, än utskottet: förmenar, och dermed äfven minska deras antal.
Källa: Internet Archive ·
