Sida 143
Småprat om förströelser och nöjen
122
Bevars, man är väl ingen möglig medeltidsfigur heller! Men han kände inte personligen några sådana, och i praktiska lifvet hade han alltid gjort en liten ”lov” omkring dem. — Och så för det andra sådana der kvinnor som man kunde bli kär i, som ha något sånt der mjukt och obeskrifligt med sig. — Men, nu Hedvig? — — —
Hvad hon var söt, när hon satt der rodnande, dödligt förlägen, och han nästan bara såg den yfviga stora hårknuten och den hvita halsen med de små, små, ljusbruna lockarne! — Men han märkte med förvåning att det var en annan bild som hade sjunkit lika djupt i hans hjärta — bilden af Hedvig, der hon stod med den ena handen på bordet, hufvudet stolt tillbakakastadt och de gråa ögonen blixtrande af trots och bitterhet, men också af lefnadskraft. Ja, kraften är skön, också hos en kvinna! Och måntro det inte på det hela är bättre att en flicka säger friskt och modigt ut hvad hon tänker, om det också är några — — nu började basen att brumma igen — än att hon är ett sånt der eländigt våp, som så många äro?
Och han hade tänkt att komma och ta henne som en stackars liten dufva och stoppa henne i sin rockficka — det var ändå rasande dumt!
Det der med sympatien — ja — det får vara så länge. Men nog kan det hända, att man är litet för nonchalant i det der fallet. Vinna en kvinna — ja, så säger man ju — det är allt något annat än latt ta henne helt enkelt. Det är somliga som inte vill bli tagna, och det är sannerligen inte de sämsta — och i sin djupa öfvertygelse uttalade han denna sista sats alldeles högt. — ”Ja, min käre gosse.” — så slutade han sina själfbetraktelser — ”du får allt anstränga dig be. tydligt i den här affären, men besvär har du aldrig varit rädd för.”
”Jag skall ha henne”, var hans sista tanke, när ban långt fram på morgonen somnade in.
Prima Vista.
Småprat om förströelser och nöjen.
Våren kommer och vintersäsongen är nära slut. Mångahanda hafva nöjena och förströelserna varit på senare tiden, sedan man väl hämtat sig från den förstämning som influensan åstadkom. Olika äro helt säkert de minnen som denna förflutna vinter lemnat i unga och gamla sinnen, olika i anseende till smärta och glädje, olika i anseende
Källa: Internet Archive ·
