Sida 63
Bet blir pinsamt att beständigt om en motståndare upprepa, att han gjort sig skyldig till osanning. Men må läsaren nu åter dömma, om ett lindrigare uttryck vore på sin plats.
För det första har jag aldrig sagt, att användandet af titeln „Finlands Storfurste" ensamt i och för sig, utan afseende å andra omständigheter, skulle bevisa, att kejsaren bekräftat ifrågavarande lagar. Och ännu mindre har jag naturligtvis framhållit bondeståndets förfarande vid Borgå landtdag såsom bevis på, hvad kejsaren afsåg. Jag har sagt att det visade, „huru ständerna redan 1809 uppfattade saken";* 1 och att Finlands ständer i själfva värket utan någon tvekan uppfattade 1772 års Regeringsform och 1789 års Förenings- och Säkerhetsakt såsom stadfästa, detta ur protokollen tydligt framgående faktum kan genom inga förvrängningar bortresonneras.
Att kejsaren, då han med sin försäkran stadfäste Finlands grundlagar och dess invånares därintills gällande rättigheter, äfven på samma gång bekräftade Regeringsformen och Förenings- och Säkerhetsakten, detta följer klart och oomkullkastligt — och så framställde jag saken redan i min föregående bok2 — däraf, att dessa lagar vid tiden för Finlands förening
1 Finlands förening, sid. 150.
1 Finlands förening, sid. 149.
Källa: Project Runeberg ·