Sida 27
Lejonhufvud
>se
”Alla fallne må som bröder samma grift omsluta sen, ”En gång skall historien reså deruppå en bautasten.
”Bautastenen blifve foten, piedestallen, hvaruppå ”Skandinavisk brödra-enhet genom :sekler throna må!
”Striden ropar, segren kallar! Strid och seger följas åt; ”Och för nordisk tro och kärlek, tappre bröder, nu framåt!
” ”Bär, o, vind ! min varma helsning hem till Sverges kära strand, ”Helsa dit och säg att Danmark var min äras fosterland.”
Så han talte och han störtar modig uti striden fram; Dödligt sårad i detsamma i sitt blod den tappre samm. /
Trenne snabba stjernskott sände stridens svarta genius ut; Döden följde dem i spåren, med en högröd blixt förut.
Ena lodet med sitt budskap trängde in i öppen barm, ... Ville röfva bort ur hjertat hvarje känsla, skön och varm.
Andra lodet, likt en svartalf, midt i öppen panna flög, ... Ville plundra själens rike på hvar tanke, stolt och hög.
Tredje lodet krossar handen; samma hand, som svärdet höll, ... Ville stjäla det från honom i det ögonblick han föll.
Hvad är lifvet? blott en enda hastig suck och slut det är. Hvad är döden? endast trenne öppna, röda rosor här:
Med en krans af sköna rosor i sin grift han hvilar ock, Svärdet ligger vid hans sida, lagrar gunga i hans lock.
Frid och frihet med hans ande! kort hans hjeltebana var; Men hvad mer? att dö som hjelte ...är alt evigt lefva qvar.
Källa: Internet Archive ·
