Sida 29
Lejonhufvud
LL
; WU
Erik Lejonhufvud, son till Öfverste-Löjtnanten vid Helsinge-reg:te, var till sitt yttre lång, smärt och vacker, aktad som skicklig officer, afhållen af vänner och kamrater, egde nordiskt krigarsinne, i förening med nordisk vekhet. Om än hans tjugofemåriga, outvuxna tankar icke flögo, lika Sommelii, oroligt och örnlikt kretsande kring himmel och jord, så behöfdes det ej heller — han hittade med hjertat rakt fram genom lifvet till döden. Förenad med sin familj genom kära,! innerliga band, om hvilka mycket skulle vara alt förtälja, så framt icke vördnaden för familjlifvets och sorgens heliga tystnad afhölle oss derifrån, tillskref han de sina aftonen före bataljen ett bref, till Wenersborg anländande nästan samtidigt med underrättelsen om hans död. Han beskrifver deri enkelt och hjertligt, efter hvad man berättat oss, huru väl han befann sig bland Danskarne, sin
Källa: Internet Archive ·
