Sida 57
Sönderborg
Sönderborg.
Nytänd dag sin friska purpur kastar öfver dal och lund, Vindar vakna, blommor rodna; hvilken herrlig morgonstund!
Öfver gröna bokars skugga, öfver stumma grafvars sorg Höjer sig en präktig kyrka, kyrkan uti Sönderborg:
Klara klotet på dess tinnar flammar upp allt mer och mer, Glänser som en tår. ..så yppig ... fallen ifrån himlen ner.
Genom tåren Kristi-korset lyfter upp sin tempelspir, Tåren till ett herrligt öga, blickande omkring sig, blir.
Tempelportarne sig öppna. Folk sig samlar fjär och när, Högtidsklädda äro alla; högtidsstämd naturen är.
Genom portarne jag träder in i templets helgedom. Hvilket hvalf af helig tystnad! Stanna, än är kyrkan tom!
Källa: Internet Archive ·
