Sida 5
Heureux celui qui a des ailes pour planer sur les siècles écoulés, pour se poser sans vertiges sur ces monuments merveilleux des hommes, pour sonder de la les abimes de la pensée, de la destinee humaine; pour mesurer de l’oeil la route de l'esprit humaine, marchant pas à pas dans ce demi-jour des philosophies, des religions, des legislations successives; pour prendre hauteur, comme le navigateur sur des mers sans rivages visibles, et pour deviner à quel point des temps il vit lui-mème, et à quel manifestation de verité el de divinité Dieu appelle la generation dont il fait partie. Lamartine.
Att till framtida forskares tjenst bevara dragen af några märkligare fornlemningar inom fäderneslandet är hufvudsakliga ändamålet med närvarande arbete.
Det är annorstädes sagdt att med undantag af ett antal grafhögar samt några få enklare stenvårdar ej ett enda minnesmärke å Svensk jord kan antagas återstå i ursprungligt skick. Företaget vore så hardt när syfteslöst om ej derigenom att en mängd mer eller mindre här till en der till annan del skadade monumenter sålunda i noggranna tekningar och fördomsfria beskrifningar förvarades tillfälle möjligen kunde beredas att ock efter det de än mer förderfvats eller ändteligen blifvit alldeles om intet, genom flere likartade lemningars jämförande, sluta till deras ursprunglighet hvar för sig och i allmänhet. Om det gagn för öfrigt arbetet skulle kuuna hafva med sig må intet stort talas.
Hälst redan detta lilla nog kunde berättiga till större anspråk än plan och utförande medgifva. Saken är att båda kommit att något inskränkas. Man hade föresatt sig att åt hvarje betydligare minnesmärke egna sex tekningar eller jämnt ett häfte af dettas vidd samt att i förhållande dertill äfven vidga beskrifningarna, någon gång ända till förklaringar. Om verkan af våra dagars åtgärder, inberäknadt de riksantiqvariska pro forma, till Svenska fornlemningars bevarande är nämligen icke tu tal. Ej eller således om de tusenårigas öde redan inom 80—100 år härefter. Ingen omsorg, ingen möda, ingen kostnad hade derföre bordt sparas för att låta efterverlden åtminstone på detta sätt så klart som möjligt få skåda hvad i ifrågavarande hänseende varit hafver. Man skall icke fråga hvi jag öfvergifvit planen.
Den nu följda inhemtas af arbetet.
Några af handtekningarna och nästan alla grundritningarna hafva blifvit mer eller mindre förminskade, omgifningarna, i deras mohn alltid upplysande, inskränkta. Men dessa deremot, när de någon gång varit på stället blott tekningsvis utkastade, nu vidare till skuggning och belysning fulländade. Förhållandet, ehuru nog vanligt, har icke bordt lemnas onämndt.
Detta om utförandet, hvari ej eller för ringaste del Konstnären får sökas.
Afbildningarna göra slutligen besök vid monumenterna sjelfva visst icke öfverflödiga. Tvärtom: de vilja nu och så länge dessa finnas till intet heldre än leda till dem. Flere ögon se bäst.
Några med omsorg utförda tekningar af hittills icke kända Runstenar med deras inskrifter komma, så vidt arbetet, för hvars utgifning ritningar med text blifvit till Förläggaren kostnadsfritt öfverlåtna, varder utöfver de tre nu bestämda häftena fortsatt, att jämte ritningar af andra minnesmärken allmängöras.
Stockholm i April 1851.
Richard Dybeck.
*
