Idéer till en blifvande förening för medborgerlig dygd och trefnad i hufvudstaden

hade åt enskildt och allmänt gagn offrat sina krafter och sin dag, och kunde med godt behag och godt samvete taga sin middag, hemma eller borta, tarfligt eller stundom öfverflödigare; sådant angår ingen, utan beror på hvars och ens tycke, råd och ställning. Men också derefter — ingen vidare bordservering! Vederqveckelsens timma är slagen. Man gör sina partier för aftonen, man går på spektaklet, man kommer bjuden dier objuden till sina vänner; ingen besväras och ingen faller besvärlig; alla hafva råd, och alla få rum, hvarhelst man ser det lysa i fenstren. Man samtalar, man gör musik, man drar sin spader; och den kära ungdomen dansar, utan fruktan att af matborden trängas bort ur salen. En kopp thé och några enkla förfriskningar; sednare på qvällen kanske en kopp chocolad eller bouillon och litet bakverk — annat traktamente behöfs ej, och alla äro belåtna — till och med de stackars kuskarne och kamparne, som slippa att förfrusna vänta på Herrskapet; ty man far när man vill. Kl. 11 är allt slut; hvar och en begifver sig nöjd hem och går oöfverlastad till hvila.

När det allmänna omdömet inom samhällets bildade klasser med bifall omfattat detta förslag, så verkställes det af den gemensamma goda viljan, för hvilken allt, äfven det allsmäktiga modet, måste vika. Hvar och en dessa klasser tillhörig person, som gillar förslaget, är Föreningens medlem, utan annan förbindelse, än den han sjelf ålägger sig, att, när tiden synes honom inne, vidtaga den nya lefnadsordningen, och i öfrigt, på hvad sätt han finner tjenligast, medverka till främjande af medborgerlig dygd och trefnad inom Hufvudstaden.

Dit hörer tvifvelsutan, att också sträcka sin omsorg till den lägre och arbetande klassens sedliga rigtning och derifrån oskiljaktiga välfärd eller ofärd. Men äfven här måste vi noga besinna, att ingenting med framgång kan åtgöras utan stadgad öfvertygelse och vunnet förtroende från deras sida, som skola förbättras. De måste, likasom vi, hafva sina njutningar, som hvarken böra eller kunna dem fråntagas, utan endast förädlas eller omsättas, då tiden är inne dertill. Denna tid bör visligen