Sida 3
=============================================================================================
Medborgerlig dygd och trefnad finnes, der möda och njutning stå till hvarandra i ett afpassadt förhållande.
Förhållandet rubbas genom öfverdrift åt endera hållet: när antingen mödan öfverdrifves till försakelse af lifvets behag, eller njutningen öfverdrifves till vanvård af lifvets pligter. Det förra synes ej i våra dagar vara någon särdeles kringgripande smitta. Mot det sednare, såsom tidens egentliga onda, böra botemedel sökas.
Hvilket är då tidens egentliga onda? Ett öfverdrifvet begär efter sinliga njutningar, hvilka, om än af mer förfinad art hos de odlade samhällsklasserna, af gröfre art hos arbetsklassen, likväl deruti äro mycket lika, att de, utan näring åt själen, förtynga kroppen, genom kroppens öfvermättande förslappa själen, undergräfva helsa och välstånd, och, äfven der detta ej befaras, förspilla tillgångar och krafter som bättre kunnat användas, samt borttaga tiden, ej blott för dyrbara pligter, utan äfven för ädlare nöjen och nödig hvila, — inverka således förstörande på medborgerlig både dygd och trefnad.
Hvilka äro botemedlen häremot? De kunna vara många och olika. Den goda viljan, ledd af omtanka och erfarenhet samt mött af förtroende, utfinner de lämpligaste för hvarje fall och tillfälle, utan särskilda föreskrifter. Men visst är, att saken måste ses i sitt fulla sammanhang och gripas an i sin helhet. Visst är ock, att man i ett ämne, som ändå ytterst beror på en hvars egna fria öfvertygeLse, ej får gå för bröstgänges tillväga, utan vara nöjd om man ock blott kan bereda jordmonen och möjligen der nedlägga frösäden till ett godt, som framdeles mognar. Men aldravissast är, att, om något här skall uträttas, måste de bildade samhällsklasserna, fattade af en bättre anda, börja reformen hos sig sjelfva,
