Idéer till en blifvande förening för medborgerlig dygd och trefnad i hufvudstaden

oordning, och ej blott styra, men ofta afstyra mycket ofog. Hvad de yttra eller vidtaga, skall befinnas kraftvunnet genom påföljden. Deras tankar skola inhämtas och respecteras vid alla frågor om frägd och behof. Deras intyg skola gälla till erhållande af nådegåfvor, till intagning å Försörjningsanstalter, Barnhus, Curhus, till vinnande af fri läkarevård o. s. v. — Blotta öfvertygelsen att de finnas, och att de, närsomhelst, kunna vara tillstädes, skall göra menigheten mera uppmärksam på sig sjelf, och beredd på deras alltid möjliga besök. Att de äfven derunder skola upptäcka och söka motverka fyllerilasten, följer af sig sjelft. Men lika litet här, som i allt öfrigt, skola mekaniska föreskrifter binda ett vist och redligt nit, som till hvarje fall afpassar sättet, och vet att man, för att ej gå miste om allt, bör vara nöjd med att vinna något. Att vidtaga mått och steg, för hvilka tiden ej är mogen och hvilka folklynnet ej ännu fördrager, motverkar målet, emedan det retar motståndet. Hvarken ovanor eller fördomar brytas på en gång. Rigtningen till ett bättre måste ledas med varsam, men just derigenom säker hand. Under detta bättres anspråkslösa förberedande och tåliga förbidan, utsår man på framtida förhoppning, och är glad att ogräset, som dock ej kan förvandlas till hvete, åtminstone här oeh der uppryckes, till dess det, genom ädla bemödandens och gynnande omständigheters fullständigare samverkan, småningom vissnar hädan, och lemnar plats åt nyttig gröda.

*

De som i föregående uppsatser funnit sina egna åsigter någorlunda träffade, angående sättet att, för det närvarande, komma tiden till hjelp, torde ej tveka att derom förena sig, till dess de antingen sjelfve finna eller af andra inhämta något lämpligare. De föresätta sig endast att, med samlad kraft och håg, på hvad sätt de nu eller framdeles finna enligast med tidens och ställets kraf, arbeta på främjandet af medborgerlig dygd och trefnad.