Sida 145
JULEN I NAPOLI. 14)
skrattade, — folket, det verkliga folket nere på parterren, som betalt sin lira för att få se skådespelet på scenen och ej för att göra oväsen i salongen, begynte blifva otåligt, då ridån gick upp och aktörerna ej kunde få öronljud.
Jag hann ej att se mer än ett par herdar, som talade om något, som jag icke hörde, samt djäfvulen och en ängel, som disputerade om huruvida Kristus verkligen skulle födas denna natt eller ej, då den napolitanska familj, med hvilken jag var, bröt upp.
»Då grälet redan nu är så långt gånget, kunna vi riskera att de om en halftimme skjuta på h varandra med pistoler,» sade de. Det vill säga icke djäfvulen och ängeln, men »herrarna» och folket.
Och så gingo vi hem genom den milda, ljumma natten. Vattenkonsterna spelade, blommorna doftade på de offentliga planteringarna, vi stannade emellanåt för att svalka oss — det var julnatten kl. 3! Om tre, fyra timmar stiga de upp hemma i Stockholm och klä på sig det varmaste de ha för att gå i julottan!
Jan. 1889.
10
Källa: Internet Archive ·
