Sida 146
Snöfall i Napoli.
3, ör några dagar sedan ville jag skrifva ett bref om våren i Napoli — ty den hade ingått så glad, så strålande af sol i ljus, i färg, i doft, i blom, att jag tyckte att äfven det svagaste återgifvande häraf skulle glädja dem, som där hemma traska i snömodd. Men när jag så i dag på morgonen öppnade mina fönsterluckor, så hvad ser jag? Är det möjligt! Jo, det snöar!
Hvilka underliga känslor, som därvid bestormade mig! Jag blef stående vid fönstret, jag kom tillbaka dit, fängslad, ja, nästan rörd.
Den första snön!
Jag glömde att det var mars i stället för oktober, jag såg ej ens på Medelhafvet, som häfde sig med stora, klargröna vågor under mitt fönster. Intrycket, stämningen var starkare än reflexionen. Och på samma sätt, som man ej kan säga »jag tackar» i telefonen utan att bocka sig för talröret, emedan vissa ord till följd af gammal, inbiten vana alltid föra med sig vissa
Källa: Internet Archive ·
