Sida 147
SNÖFALL I NAPOLI. 1 47
åtbörder, på samma sätt väckte den första åsynen af snö efter en lång sommar till lif alla de stämningar, som den i så många, många år brukat göra allt sedan barndomen eller åtminstone den första ungdomen.
Det är alltid en blandad känsla af glädje och vemod. Sommaren med sitt friluftslif, de ljusa nätterna, de friska Saltsjöbaden, doft af skog och vilda blommor, af ängsmarker med hövålmar — allt detta är ännu så friskt i minnet, och du har kanske gått och trånat därefter allt sedan du kom tillbaka in till staden. September har kanske haft vackra dagar, som hos dig väckt ett slags illusion om att sommaren egentligen ej är slut, det är bara du, som rest ifrån den, men den finns ännu därute på landet. Så kommer i oktober den första snön, och nu vet du att det är riktigt slut. Åtta långa månader ännu, innan du åter skall lefva i naturen. Åtta månader af snöslask, yrväder, köld, kulen himmel och åtminstone halfva tiden mörker — med all den tyngd detta lägger öfver sinnet!
Men medan snöflingorna falla stora, hvita, ulliga och mjuka och så småningom breda sitt idealiserande täcke öfver den smutsiga gatan, måla sig äfven andra, ljusare bilder för din inre syn. Du hör det lilla klingande ljudet af den första slädbjällran, och du tänker på, hur gladt och muntert det i alla fall låter, när inemot jul under den beslöjade himmelen, i halfmörkret, hela gatan klingar af dessa bjällror. Kanske tänker du på friska skridskofärder mellan holmar och uddar
Källa: Internet Archive ·
