Sida 148
l-|* NAl-oUTANSK A BILDER.
i solsken, under kallblå himmel --du ilar fram med några af dina vänner, du ser skolungdomens jublande skaror omkring dig — lite rödfrusna om näsan, men så friska och käcka — och du kommer hem till ditt middagsbord så hungrig och så upplifvad, som vore åtta månaders vinter bara lek, och på aftonen samlas du med familjekretsen och med några nära vänner. Innanfönstren äro isatta, mattorna på, lamporna brinna klart och du låter lägga in en andra brasa i kakelugnen — du är omgifven af alla de föremål, som du så småningom under årens lopp samlat omkring dig och som blifvit dig kära, emedan de äro ämnade att glädja ditt öga med litet färg och värme under de langa månader, då det finns så föga utomhus, som lifvar blicken — du sitter i ditt soffhörn och talar och diskuterar, och aftonen förflyter fort — och du tror att du är lycklig, att lifvet icke kan vara annorlunda, du märker icke den slöhet och tyngd, som mörkret och vinden lägger öfver ditt sinne, ty du känner dig så skyddad, så ombonad, så trygg i ditt varma, trefliga hem.
Allt detta stod jag och läste i snöflingorna som föllo stora, vida. ulliga utanför mitt fönster. Men de bredde intet täcke öfver gatan, och förgäfves lyssnade jag efter den första bjällran. Och så bröt plötsligt en solstråle igenom molnen, och den fördref med ens alla mina drömmar. Ty himlen blef så hög med ens, det blef ett sådant färgspel öfver vattnet, som låg och kastade sig oregelbundet och oroadt mot kajen, och
Källa: Internet Archive ·
