Sida 179
NÄR IL SIGNOK DUCA BESÖKER SIN LANDTEGENDOM. I 79
»Evviva, il signor duca!» utropar han patetiskt. »Il signor duca kommer hit bland sitt trogna folk liksom fordom vår älskade konung Francesco II.»
»Hvad är det för en?» frågade herrskapet förvånadt de kringstående.
»Un povero pazzo» (en stackars fåne), svarar man med låg röst.
»Och hvad vill ni af mig?» frågar ducan.
»En audiens, ers excellens, fem minuters enskild audiens.»
»Vänta till senare.»
»Vänta till senare. Just så svarade mig också Francesco II,» upprepar den legitimistiske gentlemannen.
Den enskilda audiensen hade naturligtvis till mål begäran om pengar. Gentlemannen var på resa, hade tagit in här på värdshuset och kunde ej komma vidare af brist på medel. Han lät sig nöja med ett par lire, gjorde en ny hofmannabugning för »il signor duca och Francesco II» och försvann ändtligen.
Men nu önskade också akrobaten ett enskildt samtal med il signor duca. Han behöfde femtio lire, hvarken mer eller mindre, för att kunna fortsätta resan till Rom, ty han hade haft den olyckan att den häst, han kommit ridande på, dött på vägen, och nu hade han intet annat fortskaffningsmedel än järnvägen. Också han nöjde sig med ett par lire.
Under allt detta hade åtskilliga af kvinnorna omgifvit duchessan. Med italienarnas vanliga älskvärdhet
Källa: Internet Archive ·
