Sida 14
I t BANNINGENS 1 Ä.GAR.
böner. De skrida långsamt fram, äro mycket magra med ihåliga ögon samt klädda i lösa skynken af groft, kvitt tyg, sammanhållna med el t rep om lifvet; på hufvudet stora, kvila dok, som fladdra likt fiskmåsarnas 'ringar.)
Tredje scenen.
VERA, SALVATOR, ABBEDISSAN och två andra nunnor.
Abbedissan (till Salvator). Hvad betyder allt detta oväsen, denna hedniska musik, hundskall och skrik utanför vår helgedom?
SALVATOR {träder fram och tar vördnadsfullt af sig hatten).
Vördade moder. Jag vädjar till din kristliga barmhärtighet och till den plikt vi alla ha mot vår store kejsare. Hans dotter, som blifvit skamlöst röfvad från kejsarborgen, har jag återfunnit här i denna dal. Hennes sinnen tycks ha blifvit något förvirrade och hon kan ej själf förklara hur hon kommit hit, men hon befinner sig i ett beklagligt tillstånd. Se hur hon ligger gråtande där i gräset. Tag henne in till er, gif henne kläder och behåll henne i ert skydd, tills jag hunnit underrätta kejsaren och han kan låta hemföra henne på ett henne värdigt sätt. Er belöning skall icke uteblifva, det lofvar jag, prins Salvator, prinsessan Speranzas trolofvade brudgum.
{Nunnorna närma sig tvekande den gråtande flickan, himlande sig öfver hennes nakenhet.)
Källa: Internet Archive ·
