Sida 15
FÖRSTA AKTEN. I 5
Abbedissan. Detta! Detta skulle vara kejsarens dotter. Där ser ni, systrar, hurudana de äro, till hvilka människorna sätta sitt hopp. Denna fallna flicka, som rymt från sin far med sin älskare — är så blottad på all skam att hon klädt af sig naken — hon skulle bli mor till världens frälsare, som de säga.
Salvator. Det är lögn ! Hon är ren som en himmelens dotter, det svär jag vid Gud.
(Vera lyfter ansiktet från jorden och stirrar förskräckt pä nunnorna.)
Abbedissan.
Ren! Hon! som sprider orenhet rundt omkring sig, så att man känner sig oren blott vid att se på henne.
(Tar af sig ett stycke af sin klädning och kastar den öfver henne pä långt häll och med bortvända ögon, de andra följa exemplet. Vera kastar klädenia af sig med en otalig åtbörd.)
Gå då åtminstone din väg, unge man. Vi ska nog sörja för att hon blir klädd, men du borde väl åtminstone ha så mycken skamkänsla att du inte står bredvid vid ett så ömtåligt förehafvande. Det är svårt nog ändå.
(Salvator ajiägsnar sig något bakom buskarna, men följer med ögonen hvad som föregår. Nunnorna närma sig under mänga korstecken samt med nedslagna eller himmelsvända ögon och fästa med vald klädesstyckena omkring Vera, som sprungit upp och gör motstånd.)
Källa: Internet Archive ·
