Sida 218
2l8 i:\ åMW \s HISTORIA
i vitistand. Min far har tio moggi jord och vi äro bara tre syskon.
Men du håller då inte alls af din man? frågade jag.
livad! Håller jag inte af honom! utbrast hon nu med naiv indignation. Jag håller så mycket af honom, att jag burit mig åt som ett fån för hans skull. Hvad behöfde jag lämna mitt hem, där jag har allt hvad jag behöfver, för att komma till iSapoli, om det inte varit för att jag ville skaffa honom en liten lättnad med jordbruket stackare, så att han kunde taga ett större arrende.
Men hvarför säger du då, att du ville han skulle vara död, anmärkte jag, som ännu ej lärt mig att ej fästa mer vikt vid detta folks färgrika och lidelsefulla språk, än det förtjänar.
Ah, signora, det är ju bara ord!
Ord, ord! Munväder 1 Ja, det borde jag vetat, jag har ju sett det så många gånger. Och ändå är jag oupphörligt dupe af den lidelsens energi, hvarmed alla känslor och stämningar här uttrycka sig.
Det är en egendomlig blandning af egennytta och själfuppoffring, af kall beräkning och själfförglömmande hängifvenhet i detta folks karakter. Penningen spelar en stor roll, liksom hos alla länders bönder, men känslornas spontanitet och värme motväga och omkullkasta lätt alla beräkningar.
Som till exempel en gång, då Caterina fått bref om att hennes minsta varit sjuk och att mannen
Källa: Internet Archive ·
