Sida 219
EN AMMAS HISTORIA. 219
därför måst lofva den hustru, som tagit henne, tolf lire i månaden i stället för de öfverenskomna tio. Jag visste hur ömt fästad hon var vid sina barn och hur hon ständigt hade dem i tankarna, och jag hade därför endast med mycken tvekan delgifvit henne brefvet. Hennes ansiktsuttryck undergick också strax en häftig förvandling. Men hvad hon sade, var dock något helt annat än det jag väntat.
Ett sådant nöt som låter lura ifrån sig två lire till i månaden. Om flickan är sjuk, så låt henne dö, det är väl bättre än att kasta bort pengar så där. Jag gör snart en annan.
Men strax därefter berättade hon om hur hon en gång räddat lifvet på sin äldsta flicka, som också höll på att dö.
Hon kostade oss två hundra francs i medicin och läkarhjälp och ändå blef hon inte bättre. Allt hvad jag hade förtjänat på min första amtjänst satte jag till för att rädda henne.
Och hvarför, då du ej vill kosta på denna två lire i månaden.
A, signora, hvad vill man inte kosta på, när det gäller barnen. Om man också skulle taga skinnet från sin egen kropp. Men när jag såg att läkaren inte kunde hjälpa henne, då stängde jag mig inne med nenne och försökte på mitt eget vis. Jag hade sett att den signora, som jag varit amma hos i Napoli brukade använda senapspapper för håll. Och jag köpte nu flera paket sådant och lade på henne öfver
Källa: Internet Archive ·
