Sida 220
EN AMMAS HISTORIA.
hela hennes kropp, nu här, nu där och höll på därmed i flora nätter och dagar och när så läkaren kom, så sade han : det är otroligt, men hon är räddad. .Men därför har jag varit så orolig, när jag lämnade de små denna gång, ty jag har fått i mitt hufvud att om en af dem blir sjuk när jag är borta dör hon säkert; och det som jag en gång fått i hufvudet det slår alltid in. Och hvad tjänar det då till att låta lura ifrån sig två lire till i månaden.
Då fortfarande intet svar af hördes från mannen, och vi funno oss tvungna att anställa en ny amma, telegraferade vi till denne att han strax skulle komma och hämta sin hustru, som ej mer kunde stanna hos oss. Men ej heller detta telegram hade någon påföljd.
Nu blef den stackars Caterina utom sig. Hennes enda tröst öfver mjölkens minskning hade varit hoppet att det skulle gå henne som det gått flera andra ammor när de kommit från en bergstrakt till Napoli och där mistat mjölken, att de sedan så fort de återvändt till sin hembygd igen genast återfått den. Men nu, då baby fått en ny amma var det fara värdt att den mjölk, som ännu återstod, äfven ginge bort af brist på stimulus. Till en början läto vi de båda ammorna växelvis gifva bröstet, men det gick ej, ty baby förmådde ej tillfredsställa båda, de fingo båda ondt i bröstet, och gingo helt förtviflade och väntade på honom när han sof, samt sprungo båda fram och ville taga honom vid första tecken han gaf till uppvaknande.
Källa: Internet Archive ·
