Tillbaka Read Runeberg

Efterlämnade skrifter

Originalsida 223
Originalsida 223
Originalsida 222
Originalsida 223
222–223

Sida 223

EX AMMAS HISTORIA. 22}

Jag rådde henne att gå ut och höra sig för hos gårdens folk om de ej visste något dibarn i grannskapet, som hon kunde få låna några gånger.

Och om då barnet har någon sjukdom, så att jag sedan kan smitta mitt eget, sade hon.

Ja, du bör naturligtvis först taga noga reda på att barnet är friskt.

Hon sprang sin väg och stängde in sig i sitt rum. Om en stund kom hon tillbaka för sista gången iklädd hela sin amståt med smycken och allt. Hon kom inspringande i salongen med något af en tigerkatta i rörelserna och bröt ut genom tårar: Ja, nu går jag och lägger det första barn jag får tag i på gatan vid mitt bröst. Må det gifva mig hvilken sjukdom som helst, det gör ingenting, ty jag är ingenting annat än ett stackars utskum, öfvergifvet af både Gud och människor. Jag har nu hvarken mor eller man eller barn eller någon i världen. Men när jag sedan kommer hem, tillade hon, och det gnistrade i de svarta ögonen, så skall min man få umgälla det. Jag är inte ett sådant våp, som man tar mig för, och jag låter icke misshandla mig utan att hämnas. Min man skall få se, att jag är en huggorm.

Och därmed störtade hon ut och ned på gatan. Vi sände kammarjungfrun efter henne för att lugna henne och hjälpa henne att få reda på något friskt barn, men innan denna hann upp henne satt hon redan inne i en bosso (de hälft underjordiska hål, där

Källa: Internet Archive ·