Sida 225
EN AMMAS HISTORIA. 225
Jag hade varit beredd på att mannen skulle försöka protestera mot hustruns hemskickande, men han svarade med den djupaste ödmjukhet, då han fick veta hvad som händt: Gud har velat straffa oss hårdt.
Brefvet hade han aldrig fått, telegrammet hade därför träffat honom som ett oförberedt slag, men han hade ej strax kunnat komma af brist på pengar till resan, som kostade tre lire. Han hade satt till två dagar på att låna ihop femtio centesimer här, tjugufem där. Vinskörden hade alldeles slagit fel i år af brist på regn, allt var förtorkadt och han visste ej hvar han skulle taga pengar från för att betala sina arrenden, då nu hustrun mistat sitt kapital, sin mjölk.
Jag kan ej förstå, hur detta gått till, sade han. Men om jag varit här i Napoli skulle det aldrig skett.
Hur då? frågade jag. Jo, det finns en säker bot, som endast mannen kan göra. Han tar af sig sin egen svettiga skjorta och sätter den på hustrun, och då kommer mjölken ofelbart tillbaka.
Då jag tröstade honom med att Caterina kanske skulle få igen mjölken då hon komme åter till sitt hem, så att hon i alla fall skulle kunna uppföda sin egen lilla, såg han blott ännu mer beklämd ut, och på frågorna om den lillas befinnande svarade han undvikande: hon har lidit något af värmen. Hustrun, som har henne, har arbetat ute i marken hela dagarna och haft lillan med sig och så har hon fått för mycket sol.
Ute i köket vid en tallrik maccaroni och ett glas vin och då vi ej längre voro närvarande, blef han
15
Källa: Internet Archive ·
