Sida 226
226 l K AMMAS HTSTORTA.
något mer öppenhjärtig, och då Caterina berättade, hur hon gjort allt för att åtminstone bevara sin mjölk för sin egen lilla, sade han : ja, åt kattorna kan du gifva di, om du vill, men åt ingen annan.
Och nu kom förklaringen. Den lilla var död redan för ett par månader sedan. Hon hade döll kort efter sedan han skrifvit och omtalat, att hon varit sjuk, men han hade ej vågat skrifva därom till hustrun af fruktan att hennes sorg kunde skada hennes mjölk. Han hade blifvit så förtviflad vid underrättelsen om den lillas död, att han strax begifvit sig till fots till den flera mil därifrån belägna byn, där han inackorderat henne, för att ställa den hustru till ansvar, som haft henne i sin vård, och han hade där ställt till ett sådant uppträde, farit ut i sådana hotelser, att han höll på att bli arresterad.
Stackars Caterina! Alltid skall jag vara olycklig, sade hon. Jag har lämnat mitt hem och min lilla för att förtjäna mig några soldi. Och så skulle jag mista både det ena och det andra.
Rörande var hennes afsked från hennes dibarn. Hennes sorg att skiljas från detta var nästan lika stor som öfver det egna barnets död. Hon bad upprepade gånger att hon skulle få hans porträtt så snart det blefve taget. »Han skall glömma mig, men jag skall aldrig glömma honom.»
Visserligen förstod hon också att skaffa sig mera materiella minnen af honom.
Så barnsligt bevekliga voro hennes böner och s;i
Källa: Internet Archive ·
