Sida 18
iS SANNINGENS VÄGAR.
du kunde förtälja mig, om du icke vore ett stackars stumt djur. Men du ligger så stilla, du ser så sorgset på mig med dina kära, kloka ögon. Man har slagit dig, du blöder. Hvar är då din herre, som inte kunnat
försvara dig?
{Reser sig upp med hunden i sina armar, smekande den.)
Zigenaren. Kom då. Hur länge skall du uppehålla oss med ditt joller. Gif hit hunden skall jag gifva honom
nådestöten.
SPERANZA {griper zigenaren om armen, dä denne räcker ut den för att gripa hunden). Det gör du inte, Gilbertos! Du säger det för att skrämma mig, men du gör det inte.
[Alfvornas sång höres bakom scenen, Speranza lyssnar. Det har under tiden blifvit skymning.)
Gå före ni — man kallar på mig, jag kommer strax efter.
Zigenaren. Hvem kallar på dig?
Speranza. Mina skyddsandar. Gå, gå!
{Zigenarna försvinna i skogen till höger. Älfvorna komma (ram ur skogen till vänster, sjungande och lägra sig kring brunnen.)
Älfdrottningen. Ändtligen äro människorna borta från detta vart älsklingsställe, så att vi kunna få hvila ut ett ögonblick. Speranza!
Källa: Internet Archive ·
