Sida 19
FÖRSTA AKTEN. I 9
Speranza (springer fram och kastar sig pä knä för henne).
Älfvadrottning ! Du har kallat mig.
Älfdrottningen. Hvad tänker du det betyder att du funnit hunden där ?
Speranza. Att min Salvator är ute på spaning efter mig.
ÄLEDROTTNINGEN (ler).
Alltid förhoppningsfull, stackars barn ! Men h varför är han då icke själf här — hvarför ligger hans hund slagen?
Speranza.
Det förstår jag inte, drottning, men jag ber dig — låt mig stanna här och vänta — ty jag är säker om, att här i närheten måtte han finnas.
Älfdrottningen. Barn! Tror du att jag vill ditt bästa eller ej?
Speranza. Jag är säker på att du är god och vill mig väl. Men jag förstår inte hvarför denna grymma skilsmässa —
Älfdrottningen. Du skall förstå det sedan. Och du skall tacka oss, då du inser, att vi frälst dig från en stor fara. Fortsätt emellertid din vandring med zigenarna. Vid nattens inbrott äro vi åter hos dig.
Källa: Internet Archive ·
