Sida 20
20 B INNINGEN8 VÄGAR.
SfPERANZA.
Jag lyder dig, drottning. Och jag försöker att
tro dig fast jag inte kan förstå.
Ir bort mot bakgrunden med hunden i sina armar.
Scenförändring. Femte scenen.
(Klos t 're Is murar falla och man ser det inre af koret i nunneklostret ; ett halj "cirkelformigt, stort rum med högrvggade bänkar ruudt omkring, i midlen en predikstol. VERA-.wV/cr nedböjd på trappstegen till predikstolen med ansiktet i händerna. Hon är iklädd en säck med rep om Ufvet, bara fötter, en slöja bunden tätt om hufvudet och ned i pannan, sä att håret är fullständigt skyldt. NUNNORNA komma sjungande i en lång procession, företrädda af biktfadern i ämbetsdräkt och abbedissan. De upplösa processionen och falla på knä i bänkarna rundt omkring, mumlande böner. ABBEDISSAN för biktfadern fram till Vera.)
AlSBEDISSAN.
Här är den olyckliga min fader. Hon hafver säkert djäfvulen, ty hon talar med främmande tungomål och hon vägrar h varje botgöringsakt. Biktfadern (//// Vera).
Stig upp, olyckliga, och svara på mina frågor. (Vera reser sig motvilligt och ser honom trotsigt i ögonen.)
Biktfadern.
Hon tycks vara besatt af trotsets djäfvul. Ingen
blygsel öfver hennes tillstånd kan spåras i hennes
blick och hållning. Ställ dig här.
(Han skjuter henne til/baka mot en af de höga bänkstolparna och göi min af att binda henne där med ett rep.
Källa: Internet Archive ·
