Sida 22
22 - \ N \ 1 N ( i i : N s vä<;ak.
och frukta dig, du fiende till tron, fiende till människosläktet, dödsbringare, lifshärjare, du allt ondts rot och upphof, människornas frestare, folkens förödare, anstiftare af afundsjuka, upphof till girighet, anstiftare af alla lidanden. Hvarför dröjer du, hvarför motstår du mig? Vik hädan, Satanas!
[Paus. Alla vänta i stor spänning.)
Veka. Hvad vill ni då att jag skall göra?
Biktfadern. Om du känner dig befriad, om den orena anden tillåter dig det, skall du kyssa detta kors. (Räcker henne ett krusifix.)
Vera. Men hvarför? Förklara mig hvarför, och om det är förnuftigt, skall jag lyda.
Nunnorna (med ett skrik). Hon är i sanning Satanas dotter!
Vera. Är då Satanas, som ni så mycket talar om, den samma som den store kejsaren, som Salvator sade vara min fader och som skulle bringa lyckan till världen. Men om jag är hans dotter, hvarför kommer han inte och hämtar mig? Kom, Satanas, kom och
rädda din stackars dotter, som är så olycklig här!
(Ett rop af förfäran går genom hela koret, nunnorna falla under korstecken framstupa, döljande ansikte/.')
Flera nunnor (med ett skri). Hon åkallar Satanas!
Källa: Internet Archive ·
