Sida 60
sas ningers 7å.gar.
Speranza.
A låt henne vant! Hjälp mig att lösa hennes bojor. {Försöker lösgöra Vera, men kan inte.) Du stackare, så ondt det gör mig om dig. (Omfamnar henne.) Men hvarför skulle du också tala så, hvarför göra folk missnöjda och förstöra deras glädje. De voro samlade här till fest, och nu tåga de bort för att slåss. Ser du inte, hur illa du gjort.
Vera. Strid är sanning, frid är lögn. Jag vill hellre stå bunden här, än gå dansande omkring och säga lögner.
Speranza. Lögner kallar du då det bästa i lifvet: hoppet, tron, kärleken?
Vera. Lögner är det och ingenting annat. Kärleken — är den inte en lögn? Hur kunde annars Salvator älska mig, när han var din brudgum?
Speranza. Om han älskar dig, så är han fri. Speranza binder ingen mot hans vilja.
Vera. Så stolt och tillitsfullt det låter! Vera binder många mot deras vilja, tyvärr. Min lott är att åtrås af många men älskas helt af — ingen. Ingen vill följa mig, ty lyckans blommor spira aldrig, där jag Kår fram.
Källa: Internet Archive ·
