Sida 61
TREDJE AKTEN. 6 I
Speranza. Om du inte kan göra honom lycklig, skall han heller inte bli din.
(Hunden, som hela tiden följt Speranza, sätter nu af bortåt fjället. Speranza ropar honom, men han lyder ej.)
Hvem kan det vara som Vindsnabb springer så till mötes, om inte sin husbonde.
(Springer efter hunden inåt fjället, möter Salvator och kastar sig i hans armar.)
Femte scenen.
DE FÖRRA. SALVATOR.
Speranza (kommer framåt scenen, omfamnande Salvator). Ändtligen, ändtligen har jag dig åter. Har du sörjt mycket öfver mig, älskade. Har du kanske fruktat, att din Speranza var förlorad för alltid? Ett hemlighetsfullt öde har skilt oss åt, men jag är din lika mycket som någonsin, alltid, för alltid din!
Salvator. Å, hur allt blir ljust omkring mig blott vid att se dig, höra din röst. Ja, ty jag har lefvat i mörker hela denna tid, solen har hela tiden varit borta för mig, ett töcken har legat omkring mina sinnen, så fruktansvärdt, att hade jag inte haft hoppet om att återfinna dig, tror jag att jag blifvit vansinnig. A, du anar inte hvilka grubblets, tviflets, ångestens andar, som rasat inom mig;.
Källa: Internet Archive ·
