Sida 62
SANNINGENS \ A c AK. Sl'KUANZA.
Min stackars älskling! Nu skall ingenting skilja oss mer. Mina skyddsandar ha endast fört mig bort för att pröfva din kärlek. »Endast din rätta brudgums kärlek kan frälsa dig och föra dig tillbaka till din faders slott.» Så ha de sagt till mig. Och är inte du min rätte brudgum?
Salvator {förströdd).
Jo visst, älskade. Men säg mig, hvad är det för en hvit skickelse där under trädet? Speranza.
Det är en stackars olycklig flicka, som förstör all glädje i lifvet för sig och andra genom sina mörka fantasier.
Salvator.
Hvilken underlig höghet, som utgår från henne! Hon drar mig oemotståndligt till sig, som vore hon den yttre uppenbarelsen af min själs innersta, djupaste åtrå.
Speranza.
Du irrar dig, älskade. Är det icke jag som är föremålet för hela din själs åtrå? Är icke jag din lycka, ditt hopp?
Salvator.
Jo. Du är min lycka — men en oemotståndlig makt drar mig till henne.
(Närmar sig steg för steg Vera, stirrande som betagen upp mot henne. Dä han kommer fram, faller han ned pä knä för henne.)
Källa: Internet Archive ·
