Sida 75
FJÄRDE AKTEN. 75
Speranza. Ja, och om ett ögonblick är kejsaren och hela hofvet här. Alla önska de att få en insprutning af din Virus vitas.
Salvator. Och hur är det möjligt, att de alla ha detta förtroende till mig?
Speranza. Där jag går i spetsen, där vet du nog att alla pläga följa utan tvekan.
Salvator. Dig har jag således att tacka för denna framgång. Du, som varit mitt hela lifs välsignelse! (Kysser hennes
händer.)
FORTUNIO.
För alla är hon en välsignelse.
Salvator [utom sig af förtjusning). Hvad säger du nu, Vera? Tvekar du än?
(Begynner förberedelserna till experimentet.)
Vera (bittert).
Efter allt detta vet jag nog, att min röst skall förklinga ohörd. Och ändå är det min plikt att säga : betänk hvad du gör. Det. gäller kanske icke blott vårt, utan hela människosläktets väl eller ve. Begynn åtminstone med ett mindre dyrbart lif än dessas, börja till exempel med mig.
Speranza.
Nej, Vera, jag tillåter inte att någon annan, inte ens du, som själf varit med om upptäckten, visar
Källa: Internet Archive ·
