Elden

RER RS ETS SI EAA RA ga

BLUTOBD. > 130

4,;--Slutord.

Till den föregående framställningen vill jag foga ett par anmärkningar.

Låtom oss tänka litet på, huru vi vunnit vår kunskap om eldens natur. Det är genom att göra noggranna iakt- tagelser och anställa lämpliga försök samt genom att sedan sammanställa dem och med urskilning draga slutsatser ur dem. Å ena sidan misslyckas vi, liksom Aristoteles och Stahl, om vi hufvudsakligen genom att tänka söka utfinna eldens natur, men å andra sidan är det icke nog att blott hopa iakttagelser och på måfå anställa försök; vi måste alltid i en viss mån anlita vår inbillningsförmåga för att kunna tolka naturens svar på våra frågor. »Utan fantasi komma vi ej ur fläcken»; detta är lika säkert som att vi med blott anlitande af fantasien »sväfva ut i det blå» och förlora fotfäste i värklighetens värld. Vårt sätt eller vår metod att forska är icke särdeles gammal; den framstäldes första gången år 1620 af den engelske tän-

ckaren och naturforskaren Baco af Verulam, hvilken därför

anses som fader till vår tids på nykter forskning stödda naturvetenskap. »För att utforska naturen, bör man ställa frågor till henne och ej föreskrifva henne lagar», skrifver Baco.

Ännu ett ord! På tal om kemiska föreningar sade vi, att stearin utgör en kemisk förening af kol, väte och syre. Om vi nu fråga: huru binda de olika grundämnena hvarandra i stearinet eller i andra kemiska föreningar ? — så kunna vi i närvarande stund icke få något svar härpå. Vi hafva med denna fråga stött på en af grän- serna för vår nutida kunskap. Därför böra vi dock icke uppgifva tanken på att en gång få denna och många andra viktiga, ännu dunkla spörsmål klargjorda; vi böra tvärtom fast hoppas på, att framtidens forskning skall kunna bringa ljus äfven där ov: ännu vandra i mörker.