Elden

UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 9

3. Utredande af eldens natur,

För att undersöka eldens natur vilja vi till en bör- jan taga i betraktade ett brinnande stearinljus, hvilket är lätt att anskaffa och bekvämt att handskas med.

En stearinljuslåga.

Vi hafva alla iakttagit, hvad som sker när ett stea- rinljus brinner: småningom förtäras både stearinet och veken, ljuset blir allt kortare och kortare, slutligen åter- står endast en ringa mängd stearin, som icke brinner, emedan veken tagit slut. Men om vi lägga denna lilla rest i fördjupningen upptill på ett annan brinnande ljus, så förtäres äfven den.” Hvad har det blifvit utaf ljuset? Det har försvunnit, svarar säkert mången utan betänkande; »försvunnit», det vill säga förintats, det har ingenting blifvit utaf det.

Häremot gör jag nu en invändning. Det är icke alls säkert, att någonting har försvunnit, därför att vi icke längre kunna se det. Om vi afskjuta ett gevär, så kunna vi icke se kulan på grund af dess snabba lopp, men vi veta dock, att den går sin bana fram, och om den träffar skottafian eller ett villebråd, se vi dess värkningar. Om vi lägga en bit socker i en kopp kaffe, så smälter den och för- svinner för våra ögon, men vi veta dock att den på något sätt finnes kvar, ty kaffet blir sött. Och luften, som om- ger oss på alla håll, se vi icke, men veta dock att den finnes, ty om vi hastigt slå med en käpp i luften, känna vi ett motstånd och höra ett susande ljud — det är luften, som gör motstånd, när vi vilja drifva undan den och som låter oss förnimma ljudet. För att på ett slående sätt öfvertyga oss om, att vi icke ha ett tomrum omkring oss, utan att vi äro omgifna af ett tunt, genomskinligt, färglöst och därför osynligt ämne, nämligen hvad vi kalla luften, skola vi göra ett försök.