Elden

8 ELDEN.

man äfven uttrycker sig, hvilka brinna ännu lättare än ett ljus, till exempel fosfor; det är därför att det inne- , håller ännu mera flogiston, säger Stahl. ÅAfven metaller innehålla flogiston. Om jag glödgar en bit zink — den blåhvita metall, hvilken, som vi veta, i form af bleck eller plåt användes till hinkar och baljor — så tänder den sig, brinner med glänsande blåhvit låga och bildar ett fint, hvitt pulver, hvilket under namn af zinkhvitt användes till målarfärg.

Den af Stahl framstälda åsikten om elden, »fogiston- teorin», för att tala ett lärt språk, härskade i 75 år. Men då blef den utsatt för en skarp granskning — icke i form af nya filosofiska funderingar, utan i form af ovederlägg- liga erfarenhetsrön. Den store franske vetenskapsmannen Lavotsier resonnerade sålunda: om vid zinkens förbränning flogiston bortgår, bör det bildade, hvita pulvret väga mindre än den ' ursprungliga metallen. För att pröfva detta, väger man en bit zink, glödgar den, så att den tändes och förbrinner till zinkhvitt, hvilket sedan å nyo väges. Man finner då att detta, tvärtemot flogistonteorins fordringar, väger mera än den förbrända zinken. Af 100 gram zink får man nämligen 125 gram zinkhvitt. Alltså har intet »flogiston» eller något annat gått bort, utan tvärtom något annat ämne under brinnandet upptagits ur luften. Härmed är åsikten om flogiston störtad, och af Lavoisier framställdes äntligen den riktiga förklaringen af eldens natur. Vi skola i det följande utreda denna, men för att icke göra oss skyldiga till samma fel, som forntidens naturforskare, det vill säga bygga vår teori »på lösa sanden», skola vi genast söka skaffa fast mark under fötterna genom att göra en del iakttagelser och an- ställa några försök,