Elden

ELDENS NYTTA. 5

gammal, ty de spår af sin tillvaro, som äfven längesedan utdöda människosläkten lämnat efter sig på jordens yta, antyda bekantskap med elden. Så till exempel förekomma på Danmarks kuster så kallade kjökkenmöddinger, hvilka äro afskrädeshögar, uppkastade af ett folk, som för årtu- senden tillbaka lefde där. De innehålla skal af ostron och musslor, ben af hjortar, vildsvin, sill, ål med flera djur — allt lämningar efter folkets måltider; vidare före- komma vapen och värktyg af flinta samt slutligen aska, kol och stenhällar, som tydligen användts till eldstäder. Häraf framgår att äfven detta, nu utdöda folk kände bruket af eld och använde den vid sin enkla matlagning.

Om vi också ej kunna få veta när bruket af eld började, så kan det dock vara af intresse att känna till, huru de lägst stående folk nu för tiden uppgöra eld; det är ju ganska möjligt, att det var det sätt, som ursprung- ligen användes. Innan vi omtala detta, skola vi göra vårt första försök.

Försök 1. Tag en torr träpinne — en blyertspenna är användbar — och gnid häftigt den ena ändan mot ett torrt golf eller annat torrt trä. Sätt sedan den gnidna ändan af träpinnen mot ena handens yttersida: man känner då att pinnen är varm, och om man gnidit duktigt förut, brännes det:

Detta sätt — nämligen att gnida två trästycken mot hvarandra — användes af de lägst stående vildar för att få eld. Kaffrernas i Syd-Afrika tillvägagående beskrifves af en engelsk resenär, kapten Drayton, på följande sätt: »två torra trästycken, det ena af hårdt, det andra af mjukt trä utvaldes. Det mjuka stycket lades på marken och hölls stadigt fast af en kaffer, under det en annan företog sig att med spetsen af sitt kastspjut borra ett litet hål i dess midt; i detta lilla hål sattes sedan ena ändan af det hårda, käpplika stycket, som hölls lodrätt. De båda männen sutto ansikte mot ansikte; den ene höll den lodräta käppen mellan insidorna af sina händer och lät den mycket hastigt snurra omkring, under det att den andre höll det undre stycket stadigt på sin plats. Den gnidning, som uppstod därigenom att det ena trästyckets ända vreds omkring i det andra stycket, kom snart båda att ryka. Då den kaffer, som vred ikring, blef trött, om-