Sida 97
97
mål i hans bod. Han begärde därför polisens biträde att få dem ur huset. På grund häraf hämtades de främmande, som man förmodade vara ett par gräliga tattare, och infördes i poliskammaren.
Det visade sig strax, att man tagit mycket miste i sin förmodan. Det var ytterst godmodiga och fredsamma människor, en gammal bofast man. Matts Persson, från Malung i Dalarne, och hans unge son, Per Mattsson. Båda voro klädda i skinntröjor. Utanpå tröjan hade den gamle en mycket sliten, sid, blå vadmalsrock och sonen en likadan, kort tröja.
Den gamle såg ut att vara mellan 50 och 60 år. Han var lång och välväxt, hade bredt, höghvälfdt bröst, lifiiga ögon och ett starkt markeradt, allvarsamt, af väder och vind barkadt ansikte. I handen hade han en tung knölpåk. Men hvad som föll mest i ögonen hos honom, var den sällsynt goda, frimodiga håUningen och de påfallande vackra, nästan plastiska stälhiingar, han alltid intog. Käppen fick därvid utseende af en kommandostaf, och den slitna rocken blef ett vackert draperi, som såg ut att vara löst kastadt öfver skuldrorna för att framhålla, huru manligt och käckt bröstet hvälfde sig. Hans högra öga var starkt svullet, hans ansikte blodigt, och litet emellan visade sig en bloddroppe under hans näsa.
Sonen var en Ijuslockig gosse, mellan 16 och 18 år gammal, med ett rundt, öppet, rödlett, äkta svenskt ansikte. Han hade med sig en icke stor, svartHäckig hund med spetsiga öron, som han ledde i ett snöre, hvilket var snodt om hundens lif, och kallade honom Buller.
Då Matts, Per och Buller kommit in i sessionssalen, satte Buller sig på golfvet, spetsade öronen och såg oafbrutet och med stor uppmärksamhet på Per, och Per spetsade öronen och såg lika oaf brutet och med lika stor uppmärksamhet på Matts. Hunden och gossen voro båda lika lugna och tysta, blott att gossen ibland, när en bloddroppe visade sig under Matts' näsa, torkade bort den med en vante, som han hade i handen, hvilket Matts lat passera,
En bok om Hrerigt. 7
Källa: Internet Archive ·
