Om den etiska seden

»Är allt opus morale ett godt och allt godt opus morale? Eller är det möjligt att vinna ett moraliskt godt utan genom det moraliska handlandet? De äro hvarandra uttömmande. Funnes ett moralisk godt, som icke vore opus, sä kunde icke opus vara ett af de tre formalbegreppen. Men skola vi identifiera bonum och opus, så skola vi fatta bonum såsom formelt.»

»Man bör observera, att ingenting bör bland bona upptagas, som icke är godt i och för sig utan blott medel. Bonum morale är nämligen ingenting annat än hvad som omedelbart utgår från det sedliga handlandet.»

»Den subjektiva sidan och den objektiva, den angenäma känslan och sjelfva opus böra alltid tagas tillsamman, så länge man håller sig till det individuela.»

»Opus singulare är alltid förenadt med en känsla af lust . . . Opus singulare är ett subjektivt handlande. Den subjektiva känslan följer väl actio men äfven opus. Hon förhåller sig till opus såsom signum till res signata (Aristoteles, Stoikerna). Hon indicerar handlingens riktighet eller tvärtom. Känslan är icke deciderande utan konseqvens. En känsla åtföljer äfven den orätta handlingen och ofta en angenäm. Således kan af denna känsla ingenting afgöras om handlingens rätthet eller orätthet utan blott om öfverensstämmelsen med menniskans natur i allmänhet. Den känsla, som indicerar det rätta, är af specifikt annan natur.»

Vi hafva anfört dessa satser, emedan i dem tydligt framgår, att Boström fattat opus morale och bonum morale, så vida det är fråga om det tredje etiska formalbegreppet, såsom rent formela, att han strängt fasthåller sambandet mellan actio och opus och låter hvarje individuel handling frambringa endast opus singulare, och hela den organiska enheten, hvilken måste vara den sedliga viljan såsom det högsta goda, frambringa opus universale, samt att han sätter känslan af lust såsom åtföljande opus singulare. I dessa satser finna vi visserligen icke opus morale vara fattadt såsom etisk sed, men genom dem är opus morale till sitt begrepp så begränsadt, att öfvergången till bådas identifikation icke synes medföra några väsentliga svårigheter. Dessa svårigheter minskas, om man tager i betraktande den af Boström antagna motsvarigheten mellan det högsta goda såsom etisk idé