Om den etiska seden

menniskan i en yttre ordning, men för samhällets förverkligande efter sin idé fordras en verksamhet af etisk art, till hvilken dess medlemmar äro förpligtade. Den organiska förbindelsen mellan ett samhälle och dess medlemmar har till följd, att förpligtelsen icke blott grundar sig på samhällets lag utan äfven på hvarje medlems sedelag. Dermed följer ock en utbildning af etisk sed, ty äfven i detta förhållande är etisk sed oskiljaktigt förenad med etisk pligt. Derigenom hafva samhällsmedlemmarne såsom sedliga en vidgad verkningskrets, och betydelsen af samhällsmedlemmarnes sedliga samverkan är både djup och vidtomfattande. Deras verkningskrets kan tänkas utvidgad till hela menskligheten, om man betraktar henne såsom ett alla mindre menskliga samhällen omfattande helt samhälle. Slutligen kan den sedliga menniskan tänkas såsom medlem i Guds rike. Äfven såsom sådan kan hon hafva etiska pligter att uppfylla och dermed sammanhängande etiska seder att utbilda. Det är lätt att finna, att inom alla det menskliga samhällslifvets områden erfordras goda seder, visserligen i stor omfattning sinnligt goda seder, men ännu mera väsentligt etiska seder. Genom dem införes en god samhällsanda.

Vi hafva fäst uppmärksamheten vid den etiska seden såsom samhällssed, emedan det på grund af sedernas stora och påtagliga betydelse för det menskliga samhällslifvet kan vara lättare att fasthålla sedens etiska begrepp, när det hänföres till samhället, än då det tänkes hos den enskilda menniskan. Men rätt betraktadt synes oss seden såsom den form, genom hvilken den sedliga menniskan är bildbar till ett af lifvet hos den goda viljan omedelbart framgående harmoniskt lefnadssätt, vara af lika väsentlig vigt och betydelse för den enskilda menniskans sedliga lif som för samhällslifvet.