3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III

bref bildar en slående motsats till de råd, som samma dag — det var den minnesvärda 1 Augusti 1788 — gåfvos konungen i Husula.

Under de sista dagarna af Juli hade de svenska trupper, som gått landvägen under Meijerfelt, anländt till Forsby, nio mil från Fredrikshamn, där de stannade tills vidare; skärgårdsflottan med landstigningstrupperna under Siegroth hade den 29 Juli hunnit fram till en ö utanför Fredrikshamn, benämnd Lilla Svärtan. Siegroth och Anckarsvärd begåfvo sig genast i land vid Summa och därifrån till Husula, för att öfverlägga med konungen om anfallsplanen mot Fredrikshamn. Den krigskonselj, hvari konungen deltog och företagets närmare detaljer bestämdes, hölls i Summa hos Armfelt. «General Siegroth», säger han, »skulle göra en descente emellan Viborg och Fredrikshamn, och H. Maj:t från Husula, samt jag i och med detsamma från Summa rycka fram för att bemäktiga oss de utanverk, som voro nyligen anlagda och tämligen illa sins emellan soutenerade.» Planen tillstyrktes af Anckarsvärd; och ingen tviflade att den skulle lyckas. — Ihållande motvind fördröjde emellertid Siegroths landstigning ända till den 3 Augusti; och under tiden hade missnöjet i konungens läger vid Husula utbrutit i formligt myteri.

På morgonen den 1 Augusti hade soldaterna i Åbo läns och Björneborgs regementen börjat slå ner sina tält, utan direkt utgifna order, men, enligt hvad sedermera utreddes, på grund af befälets uppviglingar, och beredde sig att marschera tillbaka till Anjala. Dessa båda regementens chefer, öfverstarna Hästesko och v. Otter, hade dagen förut infunnit sig hos konungen och yrkat, att han, i anseende till bristen på lifsmedel och det hos soldaterna rådande missnöjet, måtte anbefalla reträtt. Konungen, som den 1 Augusti fick en underrättelse att Siegroth landstigit — den visade sig sedermera oriktig — beslöt, möjligen stålsatt genom Armfelts nyss anförda bref, att genast anfalla; och de båda nämnda officerarna voro äfven af den tanken, att landstigningstrupperna ej borde lemnas i sticket. Han ville dock dessförinnan, med anledning af de framställningar, som blifvit